kan det inte bli som förut?
Varför blev det ens såhär?. Heter de inte ett lyckligt slut? Kallar du dethär lyckligt?. Asså du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag saknar det vi en gång hade. Jag kunde säga allting till dig, det var du som alltid fanns där för mig, du va den jag alltid vände mig till. Men vad har hänt? Vi pratar knappt.. Vi båda har gått skilda vägar. Jag ångrar de jag en gång sa till dig. Jag ångrar att jag va sån, sån som jag absolut inte ville vara mot dig.
Man ska inte göra så mot en sån som dig, även fast vi bråkar hela tiden så kan de ju inte bara sluta såhär.
Kan allting inte bara bli som de va, den tiden jag va lycklig, den tiden jag hade dig där. Den tiden de va vi! Är du fortfarande den du va? Den jag vill att du ska vara?. Om jag visste att de skulle bli såhär skulle jag aldrig ha gjort de. När jag sitter här och skriver, rinner tårarna ner. De är du som har fått mig att vara den jag är, du har gjort mig stark och jag älskar dig!
Kommentarer
Trackback
